Förlåt för min rädsla, förlåt för min godhet, jag borde satt gränser, det vet jag så väl.
Allt du försakat,
hur du nu levde, i världar av smärta, i rum utan ljus.
Nåt borde sagt dig, hur mycket mera av kärlek du missat,
i rädsla för svek.
Hos Dig är jag stark
Hos Dig är jag underbar
Hos Dig har jag allt
Där vågar jag stanna kvar
Men när Du inte ser När Du inte rör mig
Kan Du ha hittat nån annan
Säg nu hur Du ser mig
Jag undrar om Du Hade kraft o ge Dig av Eller mod o stanna kvar
Vågat bygga på nåt nytt
Jag undrar om Du Har kunnat ge och kunnat ta
Kunnat öppna Dig som jag Vågat vara här och nu
För allt jag kräver är ett svar