måndag 16 maj 2011

yeah I'm smiling but inside I'm dying..

ibland undrar jag varför känslor finns, tänk vad mycket enklare allt skulle vara ibland om inte känslorna fanns..
Det gäller även minnen, självklart kan minnen vara en bra sak ocskå men såna minnen som man minns även fast man bara vill glömma dom är det värsta.
För hur gör man när minnena äter upp ens hjärna och allt man gör påminner om saker som man har gjort med en person?
Även fast man spelar ett spel och ler på utsidan och låtsas som att allt är bra så trycker minnena och känslorna på från insidan och försöker krossa fasaden man bygger upp..
Och hur ska man kunna vara stark i såna lägen när det inte finns någon styrka att hämta den ifrån? när svagheten kryper sig på och tårarna kommer och trycker på från insidan..
Kärleken övervinner allt va? men ibland kan den bara inte göra det, för hur mycket man än älskar en person så kan man inte ta emot hur mycket skit som helst av den personen för då måste hjärnan säga ifrån.
ville bara skriva av mig lite eftersom alla mina tankar äter upp mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar